1 - 1

Jag vill börja med att erkänna att jag kan ha fel på vissa detaljer. Det var mycket känslor idag. :-)

Våra första 20 min i första halvlek kan bäst beskrivas med ett ord... nervositet! Passningar som slogs fel, bollmottagningar som om bollen brann, märkliga beslut och kommunikation utan riktig instruktion. Alla de klassiska tecken fanns där.

Trots det är spelet ganska böljande, vilket är ett tecken på att våra motståndare säkert hade en del nervositet innanför västen de också, men en aningen bättre än oss under de första 20min var de nog. Även om vi fortsatte att ta en del märkliga beslut så jämnade vi till spelet och när vi närmar oss sista kvarten var det nog vi som var snäppet bättre. Dock så hade Gömmaren den farligaste chansen, på en av de frisparkar som vi drog på oss (ofta i onödan), men Rindå gör en riktigt fin räddning och styr bollen över ribban.

Något riktigt tråkigt som hände i den första halvleken var att både Vince och Fredde gick sönder. Vince landade olyckligt efter en närkamp och har sannolikt knäckt revbenet. Fredde drog upp sin gamla och vansinnigt envisa skada i ljumsken.

Sen i omklädningsrummet under pausen så kunde man nästan ta på stämningen. Viljan i gruppen är så stark att det fanns en utmaning i att tämja den. Vi lyckas faktiskt att tämja den en aning men det som störde oss mest var såklart att vår gameplane fick skrotas pga att vi tappade två spelare.

Andra halvlek börjar och vi noterar ganska snart att Gömmaren står lägre. Självvalt? Kanske pga vårt spel i slutet av första, eller är det resultatet av att vi har flyttat upp? Hur som helst så har vi lyckats få ett litet spelmässigt övertag även om vi inte riktigt får ordning på den där sista passningen som ska ge oss chansen. Men spelet är mycket bättre nu och man börjar hoppas på att vi ska kunna få resultat på våra anfallsförsök. Då plötsligt när klockan nästan har nått 70 min så har vi maximal otur när spelet för en stund är djupt ner på vår planhalva. Ett skott utifrån, med en massa folk i vägen, bollen tar på en av våra killar, ställer Rindå totalt i målet och Gömmaren tar ledningen med 0-1. Vilket mörker!

Det som händer sen är orsaken till att man som tränare, för att ta det på ren svenska, är jävligt stolt över det här gänget. Vi har kniven mot strupen inför matchen och så åker vi på ett riktigt skitmål. Det hade fällt de flesta lagen. Många andra hade hängt med huvudet eller ”tappat det” och blivit griniga. Men våra gubbar tog sig i kragen och lade direkt i en högre växel och rösterna som hördes var höga klara rop som ville peppa varandra. Nästan omedelbart efter avspark är vi så nära att få till ett friläge men då gick vi bet, men strax efter så pressar Ali bokstavligen sönder motståndarna och lyckas kvittera. En av årets viktigaste balja?

Sista kvarten känns vi starkare. Liret är bra och det är vi som har de två överlägset skarpaste chanserna men tyvärr har vi inte marginalerna med oss. Mahdi kommer helt fri med keepern, men bollen rullar strax utanför efter att den tagit på keeperns klack när Mahdi tunnlar honom. Det är så nära att vi tar ledningen och kanske en ännu större chans kommer en stund senare.

Vid tre tillfällen så blir det mer eller mindre kalabalik i Gömmarens straffområde när vi försöker pressa in bollen. I samband med en av hörnorna så är det massor med folk framför målet och bollen nickas och skjuts fram och tillbaka. Bollen tar i ribban men något mål blir det inte. Bollen skall tydligen ha tagit på en hand, och någon påstår att bollen till och med kanske var inne, men domaren har inte en chans att se allt när det är flipper mellan 10-12 killar. Smått omöjligt skulle jag vilja påstå. Marginalerna som Gömmaren hade vid 0-1 skulle vi ha behövt i det läget. Surt värre!

Mot slutet försöker vi lyfta för att trycka in ett andra mål och spelet blir då väldigt ostrukturerat. Massor med viljor och massor med känslor. Men några fler mål blir det inte och den 6:e oavgjorda matchen av 9 möjliga mellan lagen de senaste tre åren (de tillhörde Huddinge tidigare) är ett faktum.

Sammanfattningsvis så gör vi en bra match, särskilt andra halvlek, och känslan är att vi var värda mer än ett poäng. Det kan vara enögt men det är i alla fall min känsla.

Vi tackar motståndarna och domaren för en bra och spännande match.

Vi vann inte denna ”måstematch” men än är inte hoppet över. Vinner vi de två matcherna som är kvar så är det en hyfsat stor chans att det kan gå vägen ändå. Men lite hjälp behöver vi. Vad sägs om att världens alla gudar kunde ge oss lite av de där marginalerna… ja tack!

/Appel