0 - 4

Första hemmamatchen i div6 på ett småruggigt Brantan och motståndet stod Svensk-Palestinska FF (Spff) för. Vi visste att det skulle bli tufft eftersom att Spff är ett av de lag som snackats upp som en av favoriterna till seriesegern. De har fått in flera nya spelare av betydligt högre kvalité än vad man brukar få se i div6, så det var inget snack om att vi skulle få en rejäl värdemätare.

Vi börjar försiktigt men efter ca 5 min så börjar vi ta för oss. Bland annat så skapar vi 3 chanser, var av 2 av dem är riktigt vassa. Därför känns det inte särskilt rättvist när Spff gör 0-1 efter knappa kvarten spelad. Nu öppnar sig matchen mer och båda lagen skapar lägen. Problemet för oss är att Spff sätter sina chanser medan vi tyvärr inte lyckas göra samma sak. 0-2 i 34 min och 0-3 två minuter senare är minst sagt tungt. Spff är otroligt vassa i sina spelvändningar och brutalt effektiva när de utnyttjar våra misstag. De gör också misstag men vi har tyvärr inte riktigt samma kvalité och speed när vi får läget men när vi rullar boll och kör efter vår plan så har våra motståndare problem. Sista tio av första halvleken borde ha resulterat i minst ett mål, för trots att de just har fått en skaplig ledning så trummar vi på väldigt bra. Det blir extra tydligt då domaren blåser till pausvila för då är det lite frustrerat i motståndarlägret.

I pausen pratar vi om att minimera misstagen och vi trycker lite extra på att fortsätta våga spela vårt spel trots 0-3 i häcken. Det är nästan som en repris eftersom att vi börjar bra i andra men Spff vet som sagt hur man ska utnyttja en motståndares svaga punkt. Plötsligt står det 0 – 4 och det är över 30 min kvar att spela. Nu syns det klart och tydligt att vi börjar bli okontrollerade desperata och sånt kan straffa sig ordentligt. Då bestämmer vi tränare oss för att vi måste ”stoppa blödningen”, så vi omorganiserar laget och kör en betydligt mer destruktiv och defensiv taktik. Fegt och kanske tråkigt men vi valde att fokusera på att inte torska större. Hur trist det än är att spela på det viset så lyckas vi ändå med det uppdraget.

Några fler mål blir det inte denna kväll och Spff vinner rättvist även om det känns surt för oss. Vi tycker såklart att siffrorna inte speglar matchen men hatten av för Spff’s effektivitet. När slutsignalen går så är de flesta i Pappas Pojkar både förbannade och ledsna. Besvikelsen är enorm och det är precis så det ska vara när man torskat. Men samtidigt handlar det om att sätta saker och ting i perspektiv.

För att ge en bild över hur förutsättningarna såg ut så kan man förklara det på följande vis…

Ungefär halva truppen (grovt räknat) hos de båda lagen mötte varandra förra året i div6. Inget konstigt med det. Men det är när man tittar på respektive lags andra del av truppen som skillnaden blir tydlig. Medan den delen av truppen hos våra motståndare lirade högre och mycket(!) högre upp än div6 förra året så lirade vår halva i S:t Eriks-cupens P16 div2.
Smaka på den skillnaden, och ändå gör vi det j*vligt bra!

Varför väljer vi då att köra med så ungt lag, kryddat med stabila rutinerade rävar? Jo för att vi ser längre fram än just säsongen 2018. Vi VET att våra ungdomar håller för denna nivå, men vi måste ge dem tid och förtroende. Vi har dessutom flera äldre spelare som ”blommar på nytt” nu när de har spelare runt sig som ger allt, och den mixen kommer att ge resultat i längden. Man ser att flera av de rutinerade spelarna riktigt lyser, så det skulle inte förvåna oss om vi har förlängt karriären hos våra äldre spelare med 1-3 år.

Svensk-Palestinska FF, tack för en riktigt trevlig match. Bra jobbat och grattis till segern!

Vi skickar också ett tack till domaren som gjorde en mycket bra match. 

Första torsken i år för oss är alltså ett faktum, men vi lärde oss massor utav den. Pappas ses nästa gång på onsdag (inget på måndag alltså).

/Ledartrojkan